2018

I helgen var de för många årets sista tävling. Min säsong tog slut väldigt fort tyvärr, i aug redan. 2018 var mitt absolut sämsta tävlingsår någonsin under alla år jag har tävlat.
Jag har känt mig, hur ska jag förklara. Trött på ridsporten. Jag har älskat att tävlat och jag är en tävlingsmänniska ut i finger spetsarna. Jag blir ofta väldigt nervös, spec för att jag tävlar så sällan mkt pga ekonomin men mkt för att jag så gärna vill att de ska gå bra, jag vill va där jag va för 4, 5 år sedan. Jag känner mig trött på ridsporten och dess prestige. Man ska ha finast grejer, helst så dyra att man får leva på knäckebröd sista veckorna innan lön. Vinner man och man tävlar högt så blir man poppis man får mer vänner och en högre status.
Jag har haft extremt dåliga träningsmöjligheter i år vilket såklart har märkts. Mina mål har varit så långt bort att de känts som att de inte är värt att försöka nå dom. Min gnista har som försvunnit. Jättetrist. 
G är ju till salu så vi får se hur länge hon blir kvar men annars får jag tv sattsa på unghästarna helt enkelt.
Sen när ridbanan blir klar kommer ju allt bli enklare, de är det som håller min motivation uppe just nu!
 
Vi får se vad som händer om G inte blir såld, isf blir de träning som gör att bådas självfötroende blir bättre!
 

Kommentera här: